”Arbetet ger de utsatta en mening”

Fredrik Bergman brinner för socialt företagande. Allt började i Växjö för 20 år sedan.

– Jag var frilansjournalist och folkhögskolelärare och skulle hålla lektioner i samhällskunskap för långtidsarbetslösa. Men eftersom eleverna inte fick betyg i ämnet var deras inställning minst sagt skeptisk: de kallade undervisningen för ’pysselsättning’.

I samma veva läste Fredrik Bergman en insändare i lokaltidningen om att det slängs så mycket fina saker på återvinningscentralerna som i stället hade kunnat säljas och repareras i verkstäder. Det slutade med att eleverna och deras två samhällskunskapslärare började reparera saker från soptippen i stället för att ha lektioner. Ett initiativ som blev startskottet till det sociala kooperativet Macken.

– Det där blev ett uppvaknande, säger han. Jag var trött på att bara ha en observerande roll, och insåg att jag var mer lagd åt att vara entreprenör eller aktivist.

Förra året släpptes boken ”Det är vi som äger”, där Fredrik Bergman berättar om ett tjugotal fungerande sociala kooperativ; inspirerande solskenshistorier om människor i samhällets utkant som reser sig gemensamt.

Vad är egentligen ett socialt kooperativ?

– Ja, hur ska man definiera det? Det är människor som lever i utanförskap, som inte kommer in i samhället på vanligt vis, och som går samman och startar företag för att försöka lösa sin situation.

Behöver det vara en specifik juridisk person?

– Nej, oftast är det en ekonomisk eller ideell förening, men det kan vara ett aktiebolag också. Nyckeln är att det är flera som äger det ihop.

Många av de här idéerna kommer från Italien. Är det för att det deras statliga skyddsnät är lite … svajigt?

– Ja, vissa säger att ’ju sämre samhälle desto bättre kooperativ’, och det ligger nog mycket i det. I Italien är det vanligt med riktade upphandlingar till denna typ av företag, exempelvis att parkskötseln ska hanteras av kooperativ och ge jobb åt långtidsarbetslösa.

Apropå Italien. Fredrik Bergmans bok inleds med berättelsen om ett gäng nordafrikanska båtflyktingar som kommer till södra Italien. De börjar jobba med att plocka apelsiner men ersättningen är usel och de kan med nöd och näppe överleva.

– När flyktingarna protesterade mot sina arbetsförhållanden fick de sparken. Åtta av dem tog sig till Rom, där kom de i kontakt med en bonde, arrenderade en åker och blev egna företagare.

Har du några likande svenska historier?

– Absolut. A-lagets Allservice i Östersund, till exempel. I stället för att bara sitta på parkbänken bestämde sig ett gäng missbrukare för att de lika gärna kunde skotta snö eller klippa häckar. Det har fungerat i över tio år nu och de har en imponerande organisation. Eftersom de flesta medarbetarna befinner sig i något slags missbruk behöver de hålla koll på vilka som är nyktra nog att kunna arbeta.

Ge mig en till.

– Frasses fulflyttar, några hunsade flyttgubbar i Malmö som tröttnade på att knega för taskiga flyttfirmor. De började göra en serie på Facebook om en påhittad flyttfirma, och så småningom startade de en på riktigt. I dag har Frasses fulflyttar flera i bilar i både Malmö och Göteborg, och under firmanamnet står det: ’vi försörjer fyllon och filosofer’, säger Fredrik Bergman och skrattar.

Själv är han tillbaka i hemstaden Stockholm och arbetar bland annat med det sociala kooperativet Street, som säljer unika stadsvandringar, långt bortom turistbyråernas välputsade varianter, med guider som är eller har varit hemlösa.

– Att sälja Situation Stockholm har nästan varit enda möjligheten för hemlösa att tjäna några kronor. Men knarkare har – precis som alla andra – olika egenskaper och alla gillar inte att jobba som säljare.

Inspirationen har Fredrik Bergman fått från andra europeiska städer, där stadsvandringar med samhällets utstötta är vanliga.

Genom Street kan man bland annat få en vandring med Eva, som berättar om hur det är att växa upp i en stor våning vid Humlegården men som vuxen bo på Karlaplans toalett.

– Att höra om hennes liv utifrån olika platser är jättespännande och en påminnelse om att alla på Östermalm inte blev generaldirektörer.

En annan guide är Hasse, som lever dygnet runt-liv på Stockholms central. Och Jenny, som visar ”sitt Kungsholmen” medan hon berättar om Svenssontillvaron i Småland som kraschade, vilket ledde till att hon fick bo i Rådhusgången. Eller Jocke, som lämnade Haparanda eftersom det var tufft att växa upp där som homosexuell. Men i Stockholm hamnade han i stället i den drogtäta porrvärlden. I Jockes stadsvandring rör man sig kring Medborgarplatsen och hör om det hårda livet där.

– Det är både otroliga livsöden och en stycke socialhistoria, säger Fredrik. Sen har vi ett rockband också, Dom fläckfria. Vi har just gjort klart en platta och jag är basist.

Stöttar staten de sociala kooperativen?

– Inte alls tyvärr. Vi har en oerhört dålig jordmån här. När vi drev Macken i Växjö försökte vi samarbeta med politiken. Det var inte alltid lätt. Men två partier brukade gilla oss: Moderaterna och Vänsterpartiet. Moderaterna älskade att vi var entreprenörer – medan Vänsterpartiet tyckte att detta var socialism på riktigt.

Vad beror det på?

– Det är som att idén med sociala kooperativ inte riktigt passar in här. Sverige är ju på gott och ont ett väldigt socialdemokratiskt land, och vi är mycket för statliga modeller som Samhall.

Kväver vi den här sortens företagsamhet?

– Jag tycker det. Som när kommunerna ska leka sovjet och starta egna företag som snedvrider konkurrensen. På Öland har den kommunala secondhand-butiken nästan konkurrerat ut Röda korsets. Och i Kalix drivs det café i kommunal regi där man säljer bullar för en och en femtio. Vem vill starta café då? Och varför kan inte Sverige ha ett socialt frikort?

Vad är ett socialt frikort?

– När någon som lever på ’soc’ blir stadsvandrare, och kanske lyckas tjäna 2 000 kronor i månaden, då tar kommunen pengarna. Även om jag förstår argumentet ur ett filosofiskt perspektiv, det är mer rättvist för skattebetalarna, så är det inte särskilt effektivt om man vill sätta de här människorna i arbete. I Danmark finns ett socialt frikort, där får bidragstagare tjäna upp till 40 000 kronor om året. I Finland har man en liknande modell.

Vad krävs för att sociala kooperativ ska fungera?

– Samma som i alla företag, någon måste kunna räkna och någon måste kunna sälja. Och i grunden måste det finnas en bra produkt som kunderna gillar.

Boka en stadsvandring

Som JAK-medlem får du nu möjligheten att gå en unik stadsvandring med Street Minds till reducerat pris. Du som medlem betalar 150 kr, ordinarie pris 200 kr. Hela beloppet går till stadsvandraren. Street Minds erbjuder personliga stadsvandringar ur gatans perspektiv med guider som lever, eller nyligen har levt i hemlöshet. Med cirka en timmes vandring får du helt klart nya perspektiv på olika delar av Stockholm. Bokning görs via mail till hej@streetminds.se