”Det har varit ett hårt men givande arbete”

Almedalen, Gotland. Lena Eriksson Åshuvud hade talat om impact investing vid ett seminarium. Efteråt kom det fram en person ur JAK:s valberedning och frågade om hon kunde vara intresserad av att sitta i bankens styrelse. Lena tackade nej. Hon kände till JAK men med sin bakgrund från såväl affärsbank som utvecklingsbank var hon skeptisk till hur man skulle få det där med ’räntefritt’ att fungera i realiteten.

Räntefriheten försvann så småningom ur JAK:s retorik och Lenas nej vändes till ett ja.

– Jag gillar verkligen JAK:s sätt att utmana etablissemanget och den gängse uppfattningen om hur man driver en bank. Det stämmer överens med mina egna tankar om att finansiell avkastning inte är viktigast, utan den samhällsekonomiska. I min värld är pengar ett medel för att få saker att hända.

I maj klev Lena Eriksson Åshuvud ut ur JAK:s styrelse efter att ha suttit där i fem år, varav tre och ett halvt som styrelseordförande.

– Ordföranderollen är krävande, och redan från början visste jag att jag hade egna företag som på sikt skulle ta mycket tid. Så jag tänkte: ett år, kanske två som ordförande. Men det blev lite längre och det har varit ett givande men hårt jobb för att vända på saker och ting.

Bland de största utmaningarna har varit att verka i en extrem lågränteperiod, och att försöka utveckla produkter och tjänster som gör banken mindre känslig för ränteläget. En annan är att se till att man blir relevant när precis alla pratar om hållbarhet. Hur når man igenom i bruset?

– En stor utmaning uppstod när Finansinspektionen för två och ett halvt år sen förklarade att vår kapitaliseringsmodell inte längre godkändes. JAK Danmark tvingades lägga ner, de hittade inte någon lösning. Här i Sverige var vi i limbo i ett halvår innan vi landade i en ny modell som bibehöll de kooperativa principerna och engagemanget från medlemmarna. Jag är oerhört stolt över att vi lyckades genomföra de förändringarna, vilket faktiskt räddade JAK.

Lämnar du JAK helt nu?

– Nej, jag blir givetvis kvar som medlem och kanske även i en rådgivande roll åt ledningen, i hållbarhets- och affärsutvecklingsfrågor.

Du har arbetat i banksektorn i decennier. Vad är det du gillar med JAK?

– JAK vill vara en positiv kraft i samhället, och man tänker långsiktigt, vilket behövs när affärsbankerna är låsta i en kortsiktighet som drivs av aktiemarknaden. Jag har jobbat länge i storbank och vill poängtera att det arbetar många skickliga människor där, människor som brinner för hållbarhet, men kostar det för mycket kommer det att nedprioriteras.

Har bankerna tappat bort sig själva i jakt på snabba vinster?

– Ja, jag tycker det. Banker bör, enligt mig, mer än något annat vara möjliggörare till ekonomisk utveckling. Den svenska aktiebolagslagstiftningen går extremt långt i att sätta aktieägaren främst, i andra länder har man mer av ett 'multi stake holder-perspektiv'. Jag arbetade i 10 år på Europeiska Investeringsbanken och tillbringade mycket tid i Afrika och Karibien. I Jamaica fanns en bank som stack ut. De var ofta på oss med frågor om hur de lättare kunde nå fler småföretag. ’Vad behöver vi göra? Har ni tips från andra länder?’ Det där fascinerade mig och jag frågade vad som drev dem. ’Vi vill bli bättre och småföretagen är viktiga för att bygga ekonomin – och om inte vår bank är med och bidrar kommer vi förlora i långa loppet.’

– Jag har ett annat intressant exempel från Sydafrika, där jag hade tät kontakt med en bank som motsvarade SEB. De var de förmögna sydafrikanernas bank och storföretagegens förste finansiär. Banken gjorde en studie ihop med ett brittiskt universitet, där man tittade på hur Sydafrika skulle se ut om 30 år om de fortsatte att finansiera samma slags företag. Sedan jämförde man med var de skulle vilja att Sydafrika befann sig om 30 år. Utfallen blev helt olika, framför allt i termer av hållbarhet och social stabilitet. Efter att ha fått resultatet satte banken ett strategiskt mål för att, genom aktivt fokus på finansiering av rätt branscher och företag, bidra till en mer hållbar framtid – grönt och socialt.

Vad ska du göra nu?

– Jag sitter i Mikrofondens styrelse och i styrelsen för en läkardriven klinik för helhetshälsa. Jag är också rådgivare åt ett biodrivmedelföretag som söker finansiering för att starta tillverkning av jetbränsle baserat på etanol. Men framför allt ska jag jobba med mina egna företag, som GodBo.

Vad är det ni gör?

– Vi är ett samhällsutvecklande bolag med fastigheter som verktyg. Målet är att bidra till en stabilisering av utsatta områden. Idén är att snabbt öka andelen ägt boende i dessa områden genom att sälja lägenhet för lägenhet i våra fastigheter till dem som vill och kan köpa. Vi kommer äga fastigheterna tillsammans med de boende i området. För att få en bättre social mix behöver man erbjuda olika former av upplåtelseformer. Våra utsatta områden består i dag till upp till 98 procent av hyresrätter. Det leder till att många väljer att flytta när de får bättre inkomster och vill kunna äga sitt boende. Exempelvis, om det går bra för någon i Rinkeby köper de ofta ett boende i Kista eller Spånga i stället. Och då flyttar det oftast in någon med sämre ekonomiska resurser i den gamla bostaden. Det är ju bra att det går bra för individerna, men för områdena och de som blir kvar blir det en ond spiral som kallas för Lyckoparadoxen av Södertörns högskola. Med vår modell hoppas vi kunna ändra på det, och få folk, köpkraften och engagemanget för området att stanna i högre utsträckning. Jag brukar säga att vi vill sätta en domkraft under exempelvis Rinkeby.

Hur känns det att lämna över?

– Tidpunkten känns helt rätt. Vi har en kunnig styrelse som varit med ett tag. Det tar lite tid att lära känna JAK men jag känner mig trygg i att allt kommer rulla vidare på ett bra sätt. Jag tror på JAK.

Foto: Oskar Hammarkrantz