Framtidens fiskodling

Mitt ute på den skånska slätten, mellan Kristianstad och Hörby, simmar stora stim av afrikansk ålmal, svart och röd niltilapia. I enorma fisktankar, uppställda inne i en ladugård som tidigare rymde kor, grisar och lamm, bedrivs det nämligen fiskodling i industriell skala. Bolaget Svensk Gårdsfisk AB, som grundats av marinbiologen Johan Ljungquist och civilingenjören Mikael Olenmark Dessalles, menar själva att de hittat den fungerande formeln för världens mest hållbara fiskodling.

– Vi ville hitta ett långsiktigt alternativ till både det industriella fisket och den storskaliga fiskodlingen som hittills bedrivits på ett fullständigt ohållbart sätt, säger Johan Ljungquist.

Tio år efter grundandet är deras landbaserade fiskodling ett slutet system som varken släpper ut fosfor och kväve i havet eller kräver animaliska insatsvaror i form av fiskmjöl från vildfångad fisk. Svensk Gårdsfisks produkter säljs på ICA, Coop och Willys samtidigt som deras system licensieras ut till svenska lantbrukare som vill bredda sin verksamhet.

Fisk är ett nödvändigt livsmedel för miljarder människor över hela världen. Somliga äter den som en exklusiv delikatess, andra som huvudsaklig proteinkälla. Men produktionen av fisk är problematisk, för att inte säga ohållbar.

Varje år äter den genomsnittlige japanen 46 kilo fisk. Ännu mer fisk går det åt i Kina, där den genomsnittlige kinesen visserligen ”bara” äter 38 kilo fisk men eftersom det finns 1,4 miljarder kineser i världen så uppgår den totala konsumtionen av fisk till smått ofattbara 60 miljarder ton om året.

Mycket fisk blir det, kan man konstatera. För mycket fisk, kan man också konstatera. Flera fiskrika delar av världshaven har drabbats hårt av utfiskning med kollapsade bestånd av Atlanttorsk, blåfenad tonfisk och orange soldatfisk som resultat. Problemen med industriellt fiske som tömmer haven på fisk är nu inte koncentrerade till andra sidan jordklotet, utan högst påtagliga även i vårt geografiska närområde. I Östersjön har bestånden av både torsk och strömming varit utsatta för ett så hårt fisketryck att vissa marinbiologer talar om en ekologisk kollaps. Och inte har det blivit bättre av att fiskindustrin mött den ökande efterfrågan på fiskkött med att börja odla fisk i industriell skala. Det tydligaste exemplet på detta finns utanför den norska kusten där kommersiell laxodling fått stora negativa konsekvenser. Stora utsläpp av kväve och fosfor i Nordsjön, parasiter och genetiska förändringar när den odlade laxen rymmer och parar sig med de vilda stammarna och inte minst utfiskning, eftersom den odlade laxen matas med vildfångad fisk.

– Att odla fisk inomhus i stora vattentankar är naturligtvis inte idealiskt. Men om vi hade haft välfungerande fiskindustri som levde i balans med naturen hade inte detta varit nödvändigt, säger Johan Ljungquist.

Svensk Gårdsfisks lösning på problemet är att odla tre afrikanska fiskarter som äter vegetabilisk föda och vars fiskkött är ett utmärkt alternativ till torsk, lax och abborre, medan deras avföring blir potent gödsel för odling av grönsaker och spannmål.

Att ta vara på den odlade fiskens avföring som växtgödsel kallas för akvaponi och är en urgammal metod som är vanligt förekommande i Asien och Sydamerika. Men det är först nu som den moderniserats och systematiserats av svenska kommersiella aktörer. Medan Svensk Gårdsfisk har kommersialiserat fiskproduktionen och dess system så är Agtira koncentrerat på grönsaksodling medan fiskproduktionen snarast är en sidoverksamhet. Agtira startades 1996 i Härnösand, som en livsmedelsproducent fokuserad på vertikal odling av tomat, gurka, sallad, paprika och andra grönsaker. Tidigt i processen började man kombinera odlingen av grönsaker med odling av fisk och hade långt gångna försök med regnbågslax, harr, abborre och niltilapia.

2017 tog Agtira steget fullt ut som leverantör av större akvaponiska system som leasas ut till exempelvis stora livsmedelsbutiker, fastighetsägare och andra kommersiella aktörer. Agtiras operative chef Pontus Lamberg kallar det för ”Farming as a service” och i skrivande stund har bolaget fyra anläggningar – ett i Haninge utanför Stockholm, ett i Härnösand, ett i Sundsvall och ett i Östersund som dels gör kunderna självförsörjande på vissa grönsaker och fisk, dels reducerar livsmedelsbutikens klimatavtryck avsevärt.

– Det här är framtidens odling, både av fisk och grönsaker. I stället för att framställa livsmedlen någon annanstans och transportera dem långa sträckor så framställer vi dem på ett klimatsmart sätt i direkt anslutning till konsumenten, säger Pontus Lamberg.

Metoden att odla fisk och använda avföringen som växtgödning må ha tusenåriga anor, men på Agtira har Pontus Lamberg och hans kollegor skapat ett högteknologiskt system där digitala lösningar, AI och maskinlärning är en del av produktionskedjan.

Foto: Svensk Gårdsfisk